Höst på min planet
Nu sköljer luften över sommardamm.
Nu landar folk och allting återgår.
Nu går passionen och blir allvarsam,
om någon sådan ännu återstår.
Det är nojor och normer, neuros och rosa neon
Och tomma tal i telefon

 

Jag vilar under himmelen
I höst på min planet
Jag sjunger för mig själv
Fastän jag vet
Att sånt kan kallas ensamhet

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like